Så blev det efter 4-5 dagars vila och dagsturer utefter Moroccos Atlantkust dags att rikta in styret mot Merzouga. Planen var att det skulle ta 5 dagar och jag hade via Booking letat upp lämpliga ställen för övernattning. Jag kände mig laddad och hojen lastad och klar. Upp tidig med kurs söderut mot Ourd Draa.
Här är den rutt som Morocco Desert Challange MDC hade lagt upp på sin websida sida. De startade i Agadir med transport körning ner till Plage Blanche där riktiga starten sen tog vid. Först med ca 20 km beach körning för att sedan vika österut och följa Ourd Draa en gammal flodbädd. Jag stack alltså iväg en dag tidigare skippade Plage Blanch och första delen av deras rutt. Den delen hade jag rdan kört. Målet var Icht och dit var det en bit ca 300 km. Närmade mig MDCs rutt men hade bestämt att första dagen bara köra småsnuttar ut i öken. Hade hittat en grusväg som gick parallellt med MDCs rutt så det fick bli den. Blev en fin dag och körningen stämde bra stötte inte på några som helst problem. Inga sanddynor ännu men en och annan torkad sjöbotten blev det, riktigt kul körning. Fina vyer över ett tomt landskap, så man tror ju man är helt själv där ute. Men det finns små byar här och där och berber som är ute i öknen med sina får. Så helt ensam var jag inte. Kom fram till ett fint ökenhotell i Icht. Bra boende och det viktigaste jag kunde justera vätskebalansen med ett par goda pils. Träffade 2 gubbar som var förtrupp till MDC och framåt kvällen så kom deras huvudstyrka av support bilar. En riktig konkarongen med bilar och truckar av olika slag. Fick lite tips av förtruppen och kunde också informera dem om mina planer så de visste nu att det var en ensamåkare någon stans en dag framför deras race. Upp i bra tid och avgång vid 9 tiden nästa dag. Hade laddat upp med bensin, vatten och lite lunch. Hade också med mig ca 10 burkar energi dryck och 30st energi bars som reserv om krafterna skulle tryta. Dagens etapp hade som slutmål Foum Zeguid distans ca nästan 40 mil. Kändes väldigt bra med 30 l bensin och endurons på ca 60-70 mil beroende på gas hantering. Nu blev det mer och mer ut i öknen men jag höll mig som mest ca 30km från större väg. Tanken var att om något hände med hojen så skulle jag ivf kunna gå till närmsta väg. 3 mils öken marsch det klarar man. Som back upp hade jag även min SpotGenIII. Hade flera personer som följde mig så de kunde se om det hände något konstigt. Tex att jag blev helt stilla stående ute i öken då har det hänt något obra. Spoten har även två extrafunktioner kan skicka korta meddelanden typ sms eller trycka på SOS. I det senare fallet så larmas en övervakningscentral i USA som omedelbart kontaktar närmsta myndighet, typ polis. Övervakninscentralen har då information om nödsignal från en specifik long/lat position. Och de vet även vems Spoten är. De skall även kontakta anhöriga enl en lista som jag lagt in på deras websida. Som sagt längre och längre sträckor ute i öknen. Fortfarande lättkört mestadels hård sand eller torkad lera så det gick väldigt bra. Inget oplanerat inträffade men vid ett tillfälle så hamnade jag efter en längre körning på torkad sjöbotten längst inne mellan två bergskedjor. Blev fundersam om hur jag skulle komma vidare. Alternativet var att vända och köra tillbaks några mil. Men se helt plötsligt öppnade sig en liten ravin mellan bergen så jag kunde snirkla mig vidare utan att vända. Framåt sena eftermiddagen ankomst till återigen ett fint litet hotell. Sedvanlig kropps och bikevård tog vid. Träffade återigen förtruppen och stämde av med dem. Nästa dags etapp var lite mer trixig först enkel körning sen långa sträckor på torkad sjöbotten efterhand blev det mer och mer sand. Hade laddat upp med bränsle 30 liter och vatten ca 4,5 liter. Det skulle senare visa sig att mängden vatten inte räckte! Startade vid 9 tiden kurs SO på en sten/gruvsväg i ca 40 km. Det var rätt jobbig körning stenar som rullar runt under däcken är alltid lite jobbigt. Möte efter några mil på en Jeep med en kille och två tjejer som var på väg ut ur öknen. De blev förvånade när jag kom puttrande själv där ute i öknen. Fick lite info av dem sen vinkade vi glatt avsked. Kom så fram till ett område som heter Iriki. Torkad sjöbotten som sedan övergick i sanddynor. Temperaturen hade nu stigit rejält och låg strax under 40 gr i skuggan så det var riktigt varmt. Tog sikte enl GPS och rullade på i ett antal mil. Sen tornade små sanddynor upp sig. Enl min GPS så skulle jag köra i södra kanten av dynorna så det var bara att ta satts och börja köra över dynorna. Gick bra ett tag men sen tyckte jag att det blev lite väl bra så beslöt att vända och köra mer söder ut. Inte för mycket bara för nu vara jag rätt nära Algeriet. Hade blivit varnad för att inte köra för nära eller över Algeriska gränsen. Algeriska gränsmilitärer och poliser lär inte vara så lätta att tas med. Nåväl fick runt hojen och körd ut samma spår som jag kört in i dynorna. Just före toppen på en passage så hade jag för lite momentum och fastnade. Varmt som bara den kändes om i man satt i en stekpanna på låg värme. Pust pust fick inte loss hojen och kände att krafterna började tryta. Så beslutet blev att bygga ett solskydd ta av mig varma hojskydd och sen vila och fylla på vätska. Låg still i nästan 3 timmar sen kändes det hyfsat. Hade tänkt ut att om jag fastande så skulle jag använda benskydden och bygga en lite väg framför bakhjulet.
Här känner jag mig rätt matt!
Fungerade som tänkt, hade givetvis lastat av hojen och sänkt lufttrycket till ca 1 kilo så jag tog mig loss och kunde nu köra ut hojen från sanddynorna detta efter att ha passerat ca 4-5 sanddynor. Sen så var det bara att börja gå tillbaks och hämta packningen. När allt var klart och lastat på så kom sandstormen! Hade nu bara ca 1 liter vatten kvar. Dåligt planerat skulle haft med betydligt mer vatten! Nåväl efter lite klurande och koll på klockan så blev beslutet att köra söder om de höga sanddynorna ner till flodbädden och bygga en bivack för att övernatta. Hade lärt mig hur man också kunde producera vatten i en grop med en plastfilm över. Man samlar ihop löv och lägger ner i gripen man kan även pissa i gropen, sen en mugg i mitten på djupaste stället och en tyngd på plasten just över muggen. Då skall vatten från löven och kondens efterhand bli vatten och rinna ner i muggen. Ca 0,5 liter vatten skall det kunna bli. Beslöt att köra tills det var 2 timmar kvar av dagsljuset. Jorå jag kom ner till flodbädden och där växte stora träd och buskar som tänkt. Körde sakta längs med flodbädden och hör och häpna så kom jag fram till en liten oas med planteringar. Då borde det finnas folk i närheten och det gjorde det. Där bodde 4-5 gubbar i några lerhyddor. De hade hört min motor och kom ut och mötte mig med vattenflaskor! Gissa om det smakade gott det slank ner att antal liter innan jag började få bra med krafter igen. Och det visade sig att jag kunde bo över hos dem. De fixade middag 3 rätters först grönsakssoppa sen blev det spagetti med stekta grönsaker och som dessert mintte. Riktigt gott.
Som bilden visar nästan som ett litet ökenhotell!
Gu va skönt det var att slippa bygga bivack och att få vatten vatten och vatten!
Nästa morgon så blev det frukost mintte och gott hembakat bröd och självklart grönsaker. Allt smakade mumms i detta läget. Sen ville de lasta upp min hoj på en terrängjeep och köra mig 4-5 mil till Mhamid. Ett litet samhälle där asfaltsväg tog vid . Nja var mitt svar har jag tagit mig hit så skall jag ta mig härifrån blev mitt svar. Eftersom de hade kunnat köra med sin Jeep så borde jag kunna ta mig fram med min hoj. Så fick det bli och fick en väldigt fin körning fram till Mhamid. Nu hade jag alltså tappat en dag och MDC hojar, bilar, truckar och allt vad det nu var kom brummande genom öknen och försvann i ett stort dammoln mot Oum Jran. Så nu var jag mitt i deras race. Träffade på ett gäng hojåkare på en bensinstation. Pratade lite med en finne och fick lite info. Nu var det enkel körning på en avstängd väg som man fick köra på. Kom till en vägspärr men efter att ha visat pass så fick jag klart att köra igenom ett militärt område. Grusvägen slingrade sig upp i ett bergsmassiv sen ner på slättmark. Man kunde nu köra lite som man själv ville, det fanns en grusväg, men det var roligare att köra fritt i öknen. Kom fram till Oum Jrane men hade jag inte hittat något boende så jag hade förbokat på ett ställe ute i öknen ca 3 mil längre norrut. Så det blev att styra dit.
Bra boende och fyllde på med mat och vatten inför nästa etapp som skulle gå till Merzuga. Hade planerat en rutt norr om MDCs rutt. Så igång vid 9 tiden med kurs in bland bergen via en bensinstation så det blev full tank igen. Efter ett tag så blev det ut i öknen igen och då kom den jädrans sandstormen igång. Varvad sikt ibland 4-5 meter och ibland 1-2 km. Fick plötsligt syn på något som liknade en gruva upp på ena kanten av sänkan som jag körde i. Så det blev en paus hos gruvgubbarna, tror de bröt koppar. Ingen kunde engelska så det blev inte så mycket sagt. Visade dem på kartan vart jag var på väg. Eftersom det var sandstorm så beslöt jag mig för att ta sikte på en väg lite längre bort som sedan ledde mot Merzuga. Hittade vägen och körde vidare på den. Efter några mil kom jag fram till en liten by. Bestämde mig före att ta lite paus i lä av en större lerhydda som såg obebodd ut. Men si där fick jag fel. Efter en stund stod det tre damer framför mig som kollade lite misstänksamt på mig och snattrade på med varandra. Efter en stund så hade de bestämt sig för att jag var nog inte så farlig så de bjöd in mig i sitt hus. Det visade sig att innanför murarna så var det som flera små hus eller rum. Fick komma in i deras finrum och vila. Så där satt jag med ett antal damer och några småbarn. Efter ett tag skulle det ammas men det var helt naturligt att ta fram bröstet och amma trots min närvaro. Via teckenspråk så förstod jag att de ville bjuda på mat och kaffe. Men jag vågade inte äta och dricka hos dem med tanke för risken med dålig mage. Så jag tackade för mig, överlämnade en lite gåva och for vidare. Hittade lite senar en lite vägkrog, stannade till och kunde äta välkokt kyckling med potatis och dricka mintte. Pratade även med några poliserna och hörde mig för om vägen som jag tänkt köra mot Merzuga. Jo det skulle nog gå bra med hoj men de körde inte den vägen med sin polisjeep.
Så det var nog inte någon enklare väg jag hade framför mig. Men skam den som ger sig. Det visade sig att det var en blandning mellan allt. Sanddyn men små typ 1-3 meter höga sen varvat sand och torkad lerbotten. Och givetvis sandstorm! Fick snirkla mig fram och började efterhand känna mig lite trött. Så beslutet blev att försöka komma till en oasen, Remlia och leta boende. Efter några timmar så kom jag dit och hittade en liten bykrog där jag kunde sova över. Så fick det bli.
Så nu var jag en dag efter MDC så det kan bli!
Fick en kanonmiddag mycket gott som frun i huset kokade till under primitiva förhållanden. Men rent och snyggt och det fanns rinnande vatten så det blev en dusch och tidigt sänggående. Nästa dag så hade sandstormen bedarrat så det vara bara att snabbt hoppa upp på hojen och sikta mot mitt hotell i Mezuga. Enkel körning, var framme tidigt före kl 12. Kunde checka in på hotellet köra kropps och hojvård och ta en go slummer, det behövdes. Pigg och utvilad så började jag sondera terrängen efter en pilsner. Nej de hade inte tillstånd men kyparen kom efter ett tag med en plastpåse med några pils! Återigen riktigt gott. Som sagt nu är jag framme vid målet som jag satt upp för denna runda. Riktigt kul. MDC fortsatte sin rutt norrut men för min del gällde annat. Nästa dag så blev det kurs mot Malaga via Tanger och Tarifa. Många bra erfarenheter vunna och en riktigt kul hojrunda.
Lärdomar
- Mer vatten 6-7 liter bör man ha för att klara sig bra i upp till 2 dygn
- Sandstorm är inte kul
- Ta det väldigt försiktigt när man jobbar i hög temperatur man tar fort slut
- Skulle haft med bivaksäck så är nu inköpt så man slipper bygga nödbivack
- Om man kör själv var noga med planeringen lämna färdplan på hotellet man lämnar. Ha med sig någon typ av satellit sändare
- Läst på hur man överlever i ökenklimat
Hojhoj
Anders
