För passagerare

Jag har alltid varit en ”fegis”, har alltid varit lite skraj för slalombackar, liftar, linbanor och kurviga vägar som mc-passagerare.
Men tänk efter 5 år som spätta med hjärtat i halsgropen efter alla kurviga vägar vi åkt på, så har jag äntligen fått sista pusselbiten på plats, för att kunna slappna av och inte vara rädd längre. Och allt beroende på, att jag tog mod till mig på Stockholms distriktets avrostning och frågade en av MC-instruktörerna från Grönlunds trafikskola om vi kunde åka lite och att jag kunde få råd som passagerare.
Vi körde runt ett tag och han visade på både dåliga och bra sätt att förhålla sig som passagerare i kurvor och på grus. Till slut började jag förstå och han ökade tempot. Efter ett tag så satt den nya kunskapen där och jag stapplade av hojen på darriga ben, lätt om hjärtat.

Jag tänkte på alla nytillkomna spättor i klubben, många hojåkare kanske tror att bara man får upp kärringa där bak så är alla problem lösta, men så är det inte. Finns massor av viktiga saker att tänka för både trygghet, bekvämlighet och säkerhet. Med den här artikeln vill jag gärna förmedla min erfarenhet till alla passagerare. Vi tar det från början och avslutar med den sista viktiga pusselbiten.

UTRUSTNINGEN
Där har vi första fallgropen, lånat runt bland släkt och vänner, hjälmen för stor, axelskydden sitter som lösbröst, stövlarna läcker som såll och byxorna trånga så det inte går att andas.
Skaffa dig en bekväm och säker utrusning, finns kläder i lägre prisklasser som är precis lika dugliga som allt vad Gortexreklamen utlovar. Utrusningen ska ha CE-godkända skydd. En viktig investering är ett ryggskydd som sitter bekvämt De säkraste är de som man sätter på sig direkt mot kroppen, men jag har valt att ha mitt ryggskydd i en ryggficka i jackan med anledning av, att jag nog skulle ha valt bort det lösa ryggskyddet när det är för varmt eller när vi ”bara” åker korta bitar. Så jag har alltid mitt skydd i jackan fast det finns en risk att det kan glida snett vid en olycka. Hjälmval är nog det svåraste, den får inte sitta för löst, för då känns det som den lyfter när vinden tar i. Det går inte att hitta en ”tyst” hjälm utan vänj dig från början med att använda öronproppar för att undvika tinnitus (örontjut) i framtiden.

Jag tycker bäst om att åka i skinnbyxor för då glider jag inte på sadeln, men nu finns det gortexbyxor med skinnlappar där bak, ett bra val. Glider du ändå på sadeln så kan man klippa lite från en rulle halkskyddsunderlag och lägga på sadeln.
Alla hojar har olika i sittcomfort, en del sadlar lutar framåt, är raka eller lutar bakåt. Har man ländryggsproblem så är en lätt framåtlutad ställning att föredra, det är så man ska sitta ergonomiskt .Är det inte bra med sadeln så går den att bygga om hos den lokala sadelmakaren eller någon annan i byn som har rykte åt sig att kunna stoppa om sadlar.
Sitter fotpinnarna för högt och du får kramp i ljumskar och mage, då finns det sänkningssatser för fotpinnar att beställa från www.wunderlich.de eller tfn +49 26 42-9 79 80 i Tyskland.

UPPSITTNING
Vi har sett flera incidenter med hojar som stjälpt för att kontakt inte finns mellan förare och passagerare.

Se till att föraren är med på att du kliver upp. Det bästa sättet är att invänta att föraren har båda fötterna i marken och rest på sig. Det kan man ha som tecken att det är OK. Eller klappa föraren två gånger på axeln för att göra honom beredd på att du kliver på.
Likadant när man kliver av, invänta att han stannat ordentligt, satt ned fötterna och rest på sig innan du svingar dig av. Man får ha ett eget teckenspråk så att dessa situationer fungerar.

HUR SITTER MAN PÅ EN HOJ ?
I början klamrade jag mig fast vid maken och hängde som en ryggsäck på hans rygg, våra hjälmar slog ihop vid minsta inbromsning.

Så ska det inte vara

• Sitt så nära föraren som möjligt, särskilt med underkroppen-benen
• Ha lätt kontakt med hans rygg eller lite luft emellan.
• Håll händerna på dina lår eller löst om förarens midja
• Håll fötterna på fotpinnarna även vid tillfälliga stopp
• Träna några gånger att ”hitta” till tanken, vid kraftig inbromsning kan du avlasta trycket mot förarens rygg genom att sätta händerna mot tankens kant istället för att hålla dig runt förarens midja.

Den sista pusselbiten

AKTIV DEL AV KÖRANDET !
Det är lika energikrävande att åka hoj som spätta som att ha åkt skidor en hel dag på fjället.
Man måste hela tiden vara aktiv och följa med vad som händer i trafiken, vara uppmärksam på trafikrytmen, situationen, väglaget, farten och kurvorna. Ständigt vara beredd om det blir en hastig manöver samtidigt som man ska åka avslappnat, inte göra några oväntade rörelser eller ”spjärna emot” i kurvorna. Hur bär man sig åt då för att vara den alerta orädda avslappnade spättan om man har en ”feg nerv” i kläm i kurvor och på
vägar av grus?
Under min lektion på avrostningen så fick jag veta vad jag gjort för fel och hur jag skulle bete mig i kurvsituationerna. Jag har alltid följt med hela kroppen åt det hållet som hojen svängt åt, jag har tittat rätt in i kurvan och lutat mig mot dess centrum och tyckt det var jätteläskigt. Men nu fick jag lära mig att det är FEL, det spelar ingen roll om jag lutar över kroppen si eller så utan det viktigaste är att jobba från höften, låta underkroppen följa med avslappnat i hojens rörelse och lutning.

BLICKEN !!
Sen det viktigaste BLICKEN, när ni närmar er en kurva höj blicken, är det en vänsterkurva, titta (inte överdrivet) över förarens vänsteraxel, högerkurva- förarens högeraxel, lyft huvudet och fäst blicken långt borta, förbi kurvan, känns det som kurvan aldrig tar slut, lyft huvudet ännu mer och fäst blicken ännu längre bort samtidigt som du följer hojens rörelse med underkroppen. Jag lovar det kommer att ske under.
Efter den här visdomen blev jag så inspirerad , jag tycker att till nästa års avrostning så bör alla distrikt avsätta en MC-lärare/instruktör till att åka med klubbens spättor.

Allt för att vi ska kunna njuta, trivas och känna oss säkra som passagerare. Vi är inte bara kärringa därbak, vi är spättorna med roadracing vittring.

Eva ”Pippi” Carlsson