Veg 17 Kystriksvegen - Upplevelser till/från Arjeplog
- inskickat av Bror Gårdelöf. Stort tack för inspirerande text.
(Bilder har lånats från Torghattens camping & stugby som ligger längs vägen)
Detta blir en text, utan bilder – för var och en, som tittar på en karta, begriper, att Kystriksvegen är vacker, där den ringlar med havet i väster och en fjällkedja i öster. Från det vägen når kusten norr om Namsos och till dess slut i närheten av Bodö, finns bara ett fåtal tvärförbindelser österut till E 6, så det är lätt att inse, att topografin är annorlunda, än svenskar är vana vid. Man skall inte ha bråttom, utan planera in minst en övernattning. Vägen är krokig, och det kan ta tid att vänta på färjorna. När det inträffar, brukar vi äta en bit under väntetiden – så det kan vara en idé att ha med en macklunch eller bastant fika. Annars brukar det inte vara så långt till en speceributik eller en servering.
Själv har jag kört Kystriksvegen två gånger söderut, men planen är att köra norrut till årsträffen i Arjeplog. Därför beskrivs rutten åt det hållet.
För den, som har gott om tid, kan Atlanterhavsvegen söder om Kristiansund vara ett bra preludium, men den lämnas därhän i denna text.
Kommer man söderifrån och skall passera Trondheim, är E 6 ett tråkigt alternativ. Betydligt roligare är att ta färjan Flakk – Rörvik över Trondheimsfjorden och fortsätta på veg 755, Den gyldene omvegen. (Ett alternativ, som jag inte kört, men som ser intressant ut, är veg 715, som går längre västerut.)
Veg 17 börjar i Steinkjer, och den är trivsam från start, men efter Namsos kan man som alternativ välja en västligare rutt via veg 769 – 770 till Foldereid, där man åter hamnar på Kystriksvegen.
Därefter är det bara att följa veg 17, som är väl skyltad hela tiden. Vi har som regel inte bokat boende i förväg, då sådant finns lite överallt, men just veckan före träffen i Arjeplog är vi måhända många, så då kan det vara klokt att boka. När vi senast åkte söderut på en av färjorna, kom t o m en flicka, iklädd någon turistorganisations tröja, fram och frågade, ifall vi ville boka boende. Vi tackade ja och hade därefter bara att köra till den anbefallda campingen, där en stuga väntade. Men detta har jag bara upplevt en gång, så det skall man måhända inte räkna med.
Efter att man kört av färjan i Foröy, har man Holandsfjorden-Nordfjorden till höger –och på dess andra sida väldiga fjäll. Högt där upp ligger den gigantiska Svartisen. En av dess utlöpare – Engabreen – syns väl från vägen. I en kurva finns en breddning, så att man kan stanna utan att vara i vägen för trafiken. Det stället är ett av de bästa jag råkat på, om man vill ha ett foto av typen ”Jag på hojen”! Mitt foto därifrån finns i Bumsen 5/2016, Kort därefter passeras Svartistunneln, som brukar ha våt vägbana. Det är lätt att filosofera över de oändliga ton is, som ligger ovanför skallen, och vars smältvatten till en del hamnar i tunneln via sprickor i berget.
Inte långt från Kystriksvegens norra slut ligger Saltstraumen. Det smala gattet mellan havet utanför och den stora Skjerstadfjorden innanför ger mycket kraftiga tidvattenströmmar. Att stå uppe på den stora brons krön, när tidvattnet strömmar som häftigast, är en spektakulär upplevelse – helt gratis två gånger per dygn. Saltstraumens fiskecamp – söder om broarna, med fin vy över vattnet – erbjöd bra boende, när vi var där 2008.
Den, som vill, kan gå in på www.cruisarklubben.se, Info, Reseskildringar. Där finns lite mer om våra resor 2008 och 2011 – och en del bilder.
