Höga Kusten - Upplevelser till/från Arjeplog
- inskickat av Bengt-Åke Vestman. Stort tack för inspirerande text och bild :-).
Utvilad och mätt passerar jag konstnären Bengt Lindströms stora och färgglada Y på väg från Sundsvall. Ler när jag tänker på hojarna på Stonetown Custom. En HD med långgaffel vore nåt! Eller en Victory eller kanske en Indian, det skulle nog vara bättre för både kropp och snopp. Snygga var dom i alla fall! Men vad skulle polarna i klubben säga om jag kom på en sån?! Nä, det passar nog bättre att berätta om BMW-nyheterna jag kollade in på Northbike när jag sitter på middagen i Arjeplog.
Jag hade kunnat ta vägen längs Indalsälven till Bispgården och sen via Sollefteå norrut, men då missar jag Höga Kusten så jag väljer den lite tråkiga E4:an mot Härnösand i stället. Ägnar en tanke åt Sankt Olav som gett namn åt pilgrimsleden som stäcker sig från Sundsvall till Nidarosdomen i Trondheim. År 1030 steg han i land i Selånger efter en tid på landsflykt från Norge. Med sina mannar gick han de 60 milen till Norge där han stupade i strid. Efter vittnesmål om mirakel vid den plats han dödades blev han helgonförklarad. En pilgrimsled bildades och troende gick i hans fotspår. Pilgrimsleden har märkts upp och restaurerats under senare år och fått ett stort uppsving bland moderna pilgrimer.
På väg in mot Härnösand ser jag vindkraftverken på berget uppe till höger. Staden är en trevlig liten ort som på nåt sätt är porten till Höga Kusten när man kommer söderifrån. Den som är intresserad av det militära kan ta hojen till Hemsö fästning, en förläggning i berget som öppnats för allmänheten.
Jag fortsätter E4:an norrut och kommer till den magnifika Höga Kusten-bron som går över Ångermanälven. Vilket instamoment! Jag åker över bron och stannar för att ta lite bilder. Här har jag några val. Jag kan åka ca 2 mil in i landet och ta en fika på det anrika Wästerlunds Konditori som bevarats i ursprunglig 50-talsstil och även se den gamla sandöbron. Den whiskyintresserade fortsätter till Box Destilleri. Annars kan man ta en lunch på Hotell Höga Kusten alldeles vid bron eller på Björkudden strax nedanför.
Jag viker av från E4:an och kör ut mot kusten. Nu är man inne i hjärtat av Höga Kusten. Området öster om sträckan från Höga Kusten-bron till Ullånger bjuder på ett fantastiskt landskap. Har man en stund över kan man med fördel stänga av navigatorn och bara åka omkring på de kurviga vägarna i det kuperade kustlandskapet. Besöka Bönhamns pittoreska fiskeläge, det charmiga Norrfällsviken som lockar båtfolk, golfare och badare, eller ta en tur till det fascinerande klipplandskapet vid Rotsidan. Det här området är som gjort för upptäcktsfärd.
Väl ute på E4:an igen är det inte så många vägar att välja på upp till Örnsköldsvik, men resan fortsätter bjuda på det dramatiska landskap som karaktäriserar Höga Kusten. När jag åker in i Docksta har jag ett litet båtvarv på höger sida som överlevt varvskrisen genom att specialisera sig på lots- och militärbåtar. På väg ut ur orten ligger ett ”tradarfik i Docksta i motorvägen skugga”, ni vet den där låten Monica Törnell sjöng på 80-talet ”Det är då som det stora vemodet rullar in” eller Vintersaga som den egentligen heter.
Alldeles vid E4:an vid det mäktiga Skulebergets fot finns Naturum, ett besökscenter där man kan få information om Världsarvet Höga Kusten. Stanna till här, det är väl värt ett besök! Vill man utforska Höga Kusten till fots finns ett flertal klätter- och vandringsleder. Många fungerar bra med vanliga kläder och skor. Jag väljer att åka förbi och ser varvräknaren passera 6000 varv uppför den långa backen.
När jag kommer till Näske Krog vid Skulesjön kan jag svänga av höger mot Näske eller vänster mot Kornsjö lite längre upp i backen om jag vill ha lite slingrigare vägar in mot Örnsköldsvik. När jag närmar mig stan ser jag den lite speciella sexkantiga kyrkan på vänster sida. Där svänger jag av E4:an för ett besök i Fjällrävens fabriksförsäljning. Parkeringen är nästan full av turistande husbilsmänniskor. När jag sen rullar in mot stan passerar jag Foppas golfbana Veckefjärden, en slalombacke och hoppbacken innan jag ser det färgglada huset Ting1 som delat stan i två läger. De som tycker det är fräsigt och dom som tycker det är fult. Färgsättningen är inspirerad av Bengt Lindströms tavlor, han som även skapat det där Y:et i Sundsvall.
För den som vill övernatta finns förstås flera alternativ. Den som vill bo lite finare väljer det relativt nybyggda Elite Hotell och ser till att få ett rum med havsutsikt. För den som vill bo i campingstuga eller tälta finns Gullviks havsbad ca 2 mil utanför stan. Gillar man mat och vill kosta på sig lite skulle jag inte missa restaurang Linnea och Peter. I Örnsköldsvik går det inte att ta miste på att man fortfarande är i Höga Kusten. Landskapet är kuperat och stan ligger vackert vid havsviken. Hamnkranarna påminner om svunna tider.
Vill man utforska Höga Kusten ytterligare innan man drar norrut är en tur med båt från Köpmanholmen ut till Ulvön ett trevligt alternativ. Där finns möjlighet att övernatta på hotell eller i stugor om man inte nöjer sig med en dagsutflykt. Hojen lämnar man på fastlandet. Fina sommardagar är det mycket folk som vill ut i skärgården så kom i tid.
När jag lämnar Örnsköldsvik för att åka mot Umeå lämnar jag även Höga Kusten. Här finns flera alternativ för den som vill slippa E4:an. Följ skyltarna mot flygplatsen i Gideå och fortsätt mot Flärke. Där finns partier med riktigt härliga kurvor. Vid Ava kan man vika av och köra vägen till Lögdeå. Från Nordmaling kan med fördel åka till Nyåker och titta på Tallbergsbroarna innan man åker vidare till Umeå. Eller så åker man på vägar i skogs- och jordbrukslandskap mot Gräsmyr som är känd för sin dansbana. Man kan även åka ut mot kusten upp till Hörnefors. Där utanför finns Norrbyskär med en liten speciell historia. Frans Kempe byggde i slutet av 1800-talet ett litet samhälle med industri, bostäder och affärer. Den som var lojal mot bolaget fick leva i en standard utöver det vanliga med den tidens mått. Det går att besöka ön för den som vill se hur det var på den tiden.
Kör man på E4:an när man kommer till Sörmjöle en bit söder om Umeå kan man ta höger mot Norrmjöle och åka på härliga vägar i vackert landskap sista biten mot Umeå. Jag gillar den sträckningen så jag viker av. Eftersom solen skiner och svetten rinner innanför stället tar jag vänster i Stöcksjö mot ”Motorbana” och ”Bussjö” och tar sen höger in på en liten grusväg efter ca 200 meter. En liten bit in i skogen finns parkering och lite längre fram ett litet men mycket fint naturistbad. Jag kastar kläderna, tar mig ett dopp och gottar mig i solen. Här lämnar jag er och önskar er en god tur norröver och en trevlig årsträff!
Bengt-Åke Vestman
Ulrika och Bengt-Åke - on the move
